Dagen efter-reflektioner kring Nobelpriset

För er som missade min facebookstatus direkt efter tillkännagivandet kan jag säga att det var det här: ”Vänta nu lite… VA!?”.

En och en halv dag senare, en hel drös av artiklar senare (köpte både SvD och DN på vägen hem från jobbet) så tycker jag fortfarande att det är ett väldigt märkligt val. Man kan väl säga såhär: det är ett Nobelpris som i alla fall nästan alla kan diskutera och kommentera. Många generationer har vuxit upp med Dylans musik eller kommit i kontakt med honom under sitt liv, många har någon form av uppfattning eller relation till hans musik. Jag har lyssnat på honom till och från sedan jag var tonåring och jag har spenderat mycket tid med att läsa hans låttexter, som jag gör med nästan all musik jag lyssnar på.

Jag är mycket tveksam till att Dylan är årets nobelpristagare i litteratur. Hans texter kan lätt klassas som berättelser – jag menar ta bara exempel som ”Hurricane” eller ”Lily, Rosemary and the Jack of Hearts”. Det hör väl lite till det vidgade textbegreppet – men… men det känns otroligt snopet och nästan lite hånfullt mot den amerikanska litteraturen. Är Dylan ett författarskap som behövs lyftas fram? Anser Svenska Akademin verkligen att det inte finns andra, stora amerikanska författare som förtjänar ett Nobelpris? Det är märkligt. Mycket märkligt.

Jag förnekar absolut inte Dylan texter kan räknas som poesi/litteratur eller det otroligt stora inflytande hans musik har haft (& fortfarande har) för flera generationer, men här har vi ett pris som delas ut för gamla meriter. Hade han tilldelats priset för 40 år sedan så kanske..? Många av hans starkaste låtar återfinns enligt mig på bland annat ”Blonde on blonde” och ”Blood on the tracks”.

Det ska bli spännande att se om Dylan själv kommenterar det och om han kommer att ”play nice” eller hur han väljer att hantera alltihopa. Men faktum kvarstår: jag hade hellre sett priset gå till någon mer aktuell amerikansk författare. Att använda sig utav argumentet att Dylan ständigt är aktuell funkar tyvärr inte för mig.

På Enligt O kan man läsa om problematiken kring årets val av nobelpristagare, ett väldigt bra och tänkvärt inlägg tycker jag. 

Tbt: Tarantula

För ett par timmar sedan så meddelade Svenska Akademin att årets nobelpris i litteratur går till Bob Dylan (?!), så jag kör en tbt till hans bok ”Tarantula” som Dylan skrev i mitten av 60-talet. Det är en bok som bygger på kaos, samma sak som med många av Dylans låtar från samma period. Det är prosapoesi eller vad man kan kalla det och det är, enligt mig, en bok som kräver en del av sin läsare. Jag läste den första gången under gymnasiet och har sedan dess läst om den ett par gånger, jag är fortfarande inte säker på om jag förstår den.

Vill man dock läsa något av Dylan så skulle jag nog istället rekommendera att man börjar med att läsa låttexterna från albumen ”Blonde on blonde” eller ”Blood on the tracks” – i texterna där hittar man också Dylans storhet enligt mig.

Dock en märklig pristagare, jag är kluven till Akademins val i år.