För ett par timmar sedan så meddelade Svenska Akademin att årets nobelpris i litteratur går till Bob Dylan (?!), så jag kör en tbt till hans bok ”Tarantula” som Dylan skrev i mitten av 60-talet. Det är en bok som bygger på kaos, samma sak som med många av Dylans låtar från samma period. Det är prosapoesi eller vad man kan kalla det och det är, enligt mig, en bok som kräver en del av sin läsare. Jag läste den första gången under gymnasiet och har sedan dess läst om den ett par gånger, jag är fortfarande inte säker på om jag förstår den.
Vill man dock läsa något av Dylan så skulle jag nog istället rekommendera att man börjar med att läsa låttexterna från albumen ”Blonde on blonde” eller ”Blood on the tracks” – i texterna där hittar man också Dylans storhet enligt mig.
Dock en märklig pristagare, jag är kluven till Akademins val i år.
bylined 